I medvind eller motvind går livet ändå

Borde räkna. Men. Började leta efter nån bra sida om depression. Hamnade på falshback, ingen bra sida men många intressanta vinklingar. Cannabis verkar va den ultimata medicinen mot depressiva perioder. Mot allt faktiskt. Jag väntar nog med att prova den ett tag till. Försöker förstå hur en anhörig till deprimerade människor tänker. Trippar de på tå, som verkar va vanligt om man läser lite, eller stöttar de och förstår eller bara stöttar utan att förstå? Vill de verkligen finnas för en person som de inte får ett jota tillbaka från ibland? Vill de alltid förstå eller tror de bara det? Alla är ju olika och behöver olika saker i olika perioder. Ibland vill man bara va i sin puppa och ibland är det nödvändigt att få vila. Ibland behöver man någon som hämtar ut en ur puppan och påminner om att det finns en värld utanför. Ibland är det bara aktiviteter som hjälper. Men hur ska en anhörig kunna veta när och vad? När man inte ens själv vet ibland? När inte pusselbitarna passar alls och det inte finns en sticksåg att uppbringa? Mina tabletter är den där sticksågen. Kruxet är bara att man sågar sig i händerna och sen blir man handikappad för det. Pest eller kolera? Ibland kan det kvitta. Ibland svär jag över hundarna, men de är faktiskt också de som får mig ur sängen vissa dagar. De bryr sig inte heller om man är sur o tvär på morgonen, som är värsta tiden, eller om man inte orkar vara social och prata. De svarar heller inte tillbaka och undrar varför jag är så sur hela tiden. Det är värsta frågorna. Ever. "Är du arg?" "Är du sur?" Det är då jag vill skrika: Nej jag är inte arg eller sur! Jag är. Jag bara är. Sån här. Just nu. Va då snäll, behandla mig mjukt, prata lågt och stäng av alla ljud. Klappa på mig som en kattunge. Men trippa inte på tå. När man drar sig undan och inte orkar möta upp, det är då man som mest behöver bli mött av någon annan. Med mjuka varsamma händer. Eller nåt snällt i rösten. Inte tillgjort, utan äkta omtanke. Så man kan fylla på och ge det tillbaka till någon som behöver.

Medvind:
Mina hundar skäller inte hela tiden när de är ensamma.
Det va inte så mycket is att skrapa i morse.
Soluppgången va fantastisk.
Jag har avokado och räkor som ska ätas till lunch.
Jag känner lust att gå till simhallen.
Store hunden fick ingen medicin i går kväll och verkar ändå må bra idag.
Tänker tacksamhet över att jag har ett hem som kan bli hur varmt som helst om jag skruvar på elementen.

Motvind:
Tog bilder på månen i går kväll som inte blev  bra för det va för kallt om fingrarna att ställa in den rätt. Kameran alltså. Har inte försökt med månen.
Grannens hundar har skällt oavbrutet i två och en halv timme. Stackare.
Min bil är jättesmutsig och behöver verkligen tvättas.
Jag skulle behöva åka till biblioteket, men orkar inte.
Skulle behöva fixa en miniräknare, men orkar inte.
Skulle vilja sitta i soffan och spela Betapet hela dagen. Men det går ju inte när jag har en massa läxor som måste göras.
Mina naglar behöver filas.

Vindstilla:
En plan är att räkna fram till lunch. Äta o gå ut med hundarna. Läsa en engelsk artikel om fetma (tror jag den handlade om) . Åka till simhallen, gå på bibblan och smyga in på Tiger o se om de har miniräknare för under 120 spänn som den billigaste på MAXI kostade i går när jag kollade där. Sonen ska på konfaläsning och är inte hemma före halvsex och Loppan fick akut pappasaknad i går och ska va där i kväll. Och utan anhörig som tar mig i kragen så får jag väl göra det själv:
SÄTT I GÅNG!!!!

Och är jag ensam på stan kan jag ju unna mig en fika där också...

Självhjälpskram D.



Så här är jag. Det du ser och det jag visar är bara toppen ovanför.