Bruten förtrollning
Flow. Idag hade jag det en kort stund. Skrev, och plötsligt kom det. Men då ringde telefonen. Såklart.
Medvind:
Var i sportaffären och lämnade tillbaka skidkläder som sonen inte ville ha. Och. Då bara fanns den där helt plötsligt. Jackan jag provat i storlek för liten på halva priset hade kommit in i storlek perfekt. Så glad. Jag köpte såklart den direkt. Nu kan vintern komma, jag är redo.
Motvind:
Äter alldeles för mycket och rör mig alldeles för lite. Inget bra. Börjar få ont i ryggen och i höften och känna mig allmänt slö.
Vindstilla:
Visst är det knäppt det här med kärlek. Det mest härliga underbara som kan bli det mest smärtsamma jobbiga. Att hat kan ligga så nära kärlek. Det värsta är att när vi är små hör vi sagor om den eviga kärleken. Men vi är ju grundlurade allihop. Jag är snart 40 år och undrar fortfarande när jag ska få uppleva den livslånga ändlösa förälskelsen. Kunde ingen sagt att den inte finns? Eller finns den det? Om 40 år ska jag svara. Men det kunde jag gjort förra gången jag va förälskad också. Just då känns allt så rätt. Jag fick mitt årsbesked på pensionsförsäkringen idag. Förmånstagare är sambo eller make. Så om jag dör då så ...shit... jag måste gifta mig igen. Aldrig att pengarna ska gå till nån allmän arvsfond som ändå aldrig delar ut några pengar. Undrar vad som skulle hända med alla prylar om jag skulle dö. Sonen hade väl tagit platt-TV:n och flyttat till sin pappa. Loppan vill nog bara ha sina hästplanscher. Men vem skulle röjt bland mina kläder och tömt skafferiet? Mamma? Ja, det hade hon nog gjort. Hoppas hon skänkt det till Röda korset. Inte skafferiet, men kläderna. Och hundarna? Vad skulle hända med dem? Det som bekymrar mig minst är om barnen skulle få det bra. De har fantastiskt bra pappor som jag inte tvivlar en sekund på. Farmors gamla speldosa vill jag ha med mig till himmeln. Om det nu är där jag hamnar...Undrar vem som skulle betalat begravningen. jag har ju inte ett korvöre. Men egentligen; vem behöver bry sig?
Kram D,
Medvind:
Var i sportaffären och lämnade tillbaka skidkläder som sonen inte ville ha. Och. Då bara fanns den där helt plötsligt. Jackan jag provat i storlek för liten på halva priset hade kommit in i storlek perfekt. Så glad. Jag köpte såklart den direkt. Nu kan vintern komma, jag är redo.
Motvind:
Äter alldeles för mycket och rör mig alldeles för lite. Inget bra. Börjar få ont i ryggen och i höften och känna mig allmänt slö.
Vindstilla:
Visst är det knäppt det här med kärlek. Det mest härliga underbara som kan bli det mest smärtsamma jobbiga. Att hat kan ligga så nära kärlek. Det värsta är att när vi är små hör vi sagor om den eviga kärleken. Men vi är ju grundlurade allihop. Jag är snart 40 år och undrar fortfarande när jag ska få uppleva den livslånga ändlösa förälskelsen. Kunde ingen sagt att den inte finns? Eller finns den det? Om 40 år ska jag svara. Men det kunde jag gjort förra gången jag va förälskad också. Just då känns allt så rätt. Jag fick mitt årsbesked på pensionsförsäkringen idag. Förmånstagare är sambo eller make. Så om jag dör då så ...shit... jag måste gifta mig igen. Aldrig att pengarna ska gå till nån allmän arvsfond som ändå aldrig delar ut några pengar. Undrar vad som skulle hända med alla prylar om jag skulle dö. Sonen hade väl tagit platt-TV:n och flyttat till sin pappa. Loppan vill nog bara ha sina hästplanscher. Men vem skulle röjt bland mina kläder och tömt skafferiet? Mamma? Ja, det hade hon nog gjort. Hoppas hon skänkt det till Röda korset. Inte skafferiet, men kläderna. Och hundarna? Vad skulle hända med dem? Det som bekymrar mig minst är om barnen skulle få det bra. De har fantastiskt bra pappor som jag inte tvivlar en sekund på. Farmors gamla speldosa vill jag ha med mig till himmeln. Om det nu är där jag hamnar...Undrar vem som skulle betalat begravningen. jag har ju inte ett korvöre. Men egentligen; vem behöver bry sig?
Kram D,
Kommentarer
Trackback
