Knasiga genvägar

Sådärja!
Allt julgrejs är numera förpassat till källaren! Hemmet är återgånget till det normala och det är dammat och dammsugit. Ska bara upp en gardin i köket när jag bestämt mig för vilken.Städade ut alla VHS-videoband också, har en apparat men det är så sällan nån kollar. Lite nostalgi va det allt med Teletubbies, 16 år gammalt band, Bamse i Trollskogen, Saltkråkan och Pippi...

Jag blev väldigt upprörd i morse när jag läste nyheterna. Nu ska man tydligen lösa fetmaproblemet genom operationer. Man ska öka antalet opererade med ett par tusen till för kommande året och se över rutinerna. Suck vad trött jag blir!!! I teorin ska man ha BMI 40 för att få igenom en operation men läkarna erkänner att i praktiken har många av de som operaras bara 35. Det innebär att om du är 175 cm lång och väger 108 kg så skulle du kunna få en gastric bypass operation. Men för helvete!!!! Väger du inte mer än 108 kg kan du baske mig ta dej till gymmet, simhallen eller motionsspåret och gå ner dina kilo där istället. Kanske du borde kunna se över din kosthållning och dina matvarubutiksvanor också. Behöver du hjälp med detta ska du självklart få det! Men operation? Nej, skattepengar kan vi lägga på bättre saker! Till exempel på att anställa folkhälsopedagoger på vårdcentralerna för att förbättra den totala folkhälsan. Det räcker ju inte med att vara smal om du ändå inte tränar. Då har du varken skelett eller cirkulationssystem som funkar när du blir gammal.

Nu ska jag gå ner i tvättstugan och hämta tvätten som jag hoppas är torr nu. Brukar torka uppe i lägenheten men idag va det så mycket handdukar. Och jag vill inte torktumla för den luktar inte så gott.

Ikväll kommer jag att vara ensam och det är så tomt. Fast lite skönt ändå.Det här med relationer är minsann inte lätt. Hur ska man göra? Inte ha så brått? Men vad ska man vänta på då? Och hur mycket ska man bry sig om vad andra tänker och tycker? Barnen får man ju försöka ta hänsyn till men andra? Tänk om de har rätt och detta också går åt skogen. Men provar man inte så får man ju alltid gå omkring och undra och det vore ju dumt. Men jag är född tvivlare och går jämt och undrar när han ska tröttna eller vad det är han ser hos mej som inget har och inget kan...och hur ska vi kunna få till det med ett gemensamt boende så det passar alla? Ibland ser man inte skogen för alla träden, är det så nu med?

Tvättkram D. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0