I medvind eller motvind går livet ändå

Idag är en dag som jag vill ska arkiveras i mappen för mycket dåliga dagar.

Motvind:
Uppe halva natten med en sjuk hund. Efter tre timmar lugnade han sej lite och jag fick en halvtimme slummer innan klockan ringde. Sonen skulle till kyrkan o jag till tvättstugan..
Kom sent till kyrkan och började såklart gråta av de vackra orden och fina sången. Kunde inte sluta. Gråter faktiskt fortfarande och det svider på kinderna o under näsan.
Och jag undrar vad det är med hunden och hur jag ska få råd attta han till veterinären igen och vad den i så fall vill göra med hundstackarn. Mest rädd är jag såklart över något beslut som jag då måste ta.
Är helt utmattad. Jag behöver sova och sen börja springa igen tror jag.

Medvind:
Loppan ville inte stanna på kykkaffet. Bra, så slapp jag sitta där o lipa.
Vi kollade en film på eftermiddagen och låg i en klump huller om buller i soffan allihop med lille hunden på magen som en bebis. Mysigt.
Det var teater i kyrkan och sonen va Jesus. Det är bra för honom att va med i konfa. En gemenskap som socialiserar och fostrar på ett kärleksfullt sätt. Jag blir så fånigt stolt över honom. Han har verkligen ändrat inställning och attityd till skolan till fördel för honom själv. Äntligen börjar han förstå. Men jag är ju född tvivlare så jag vågar inte andas ut eller tro eller hoppas för mycket.
Det kom en kärleksfull kram och gjorde snabbvisit. Och i morgon får jag somna i en famn. Längtar som tokig. Ibland känns det somnär två pusselbitar liksom bara passar...Kanske det finns en mening med allt som sker ändå då.. 

Vindstilla:
Jag är dålig på att lägga upp bilder. Ska försöka skärpa mig. Skulle också vilja skriva lite roligare. Men inte idag.
Borde logga ut o lägga mig. Och tänk, jag tror jag orkar det...

Hopplös kram D.