Slapp ödlematning

Alltså, min lille hund Sigge som är en chihuahualiknande miniatyrvarelse har fångat två ekorrar varav den ena han halvt åt upp. Hunnajävel. Vad tror han? Att han är en jakthund?

En kund kom till mig idag och gormade om lång väntetid, 27 minuter för en liten burk med piller va minsann inte acceptabelt. Jag är ju vansinnigt serviceminded och vänlig i alla lägen och log mot honom och beklagade att han fått vänta. Jag sneglade ner i påsen och där ligger en blodtrycksmedicin. Och inom mig vill jag vråla till gubben:
1. Du är förmodligen pensionär och har ändå mage att komma hit mitt i lunchen!!???
2. Om du sett till att motionera bort den enorma kagge du går och bär på hade du inte behövt blodtryckspiller och
3. Då hade du inte behövt komma hit överhuvudtaget och belasta skattesystemet eller ta upp tid för hårt arbetande människor som måste hämta ut sina sjuka gamla föräldrars cancermediciner på sin korta lilla lunchtid.
Pucko.
Kanske jag gjort honom en tjänst att förklara detta lugnt och sakligt för honom.....men nu gjorde jag inte det.

En trolig organdonator (en mc-kille) kom in och började flörta helt ohämmat. Han undrade vad jag skulle göra i kväll och om jag va sugen på en motorcykeltur? Jag hade ju massor att hitta på i kväll.....Men i morgon då? fortsatte han. Nje, jag slutar sent o är förmodligen ganska trött då.....Men jag kikar in i morgon o kollar hur trött du är....Hoppas han kommer på förmiddagen då jag är ledig. Han såg för all del ganska trevlig ut men tack men .. nä tack . Visst är det smickrande men samtidigt undrar jag om han kört den stilen hela dan i varenda butik och om han är helt vidrigt desperat, jättekåt eller om han bara fann mig attraktiv. Spelar roll??

Kom hem idag tll 15 liter jordgubbar som min bästa pappa varit och plockat till mig. Nu ligger de i frysen färdig-snoppade/snippade och väntar på att de färska ska ta slut i butiken så de kan smaksätta min morgonfil sen hela hösten. Så skönt att ha ett lager.

Idag sprang jag en runda i skogen, 4 km på 30 min. T j o h o. Det gick inte fort. Efter en km trodde jag att jag skulle dö. Kramp i båda vaderna och en sån intensiv smärta rakt upp genom låret och in i höften. Ville bara skrika rakt ut och trodde det va en propp som skulle gå rätt upp i lungan o ta kål på mig. Inte för att jag vet om det gör ont att få en propp men jag inbillar mig det. Efter en evighet, ca15 sek, släppte allt och jag fortsatte springa. Efter 2 km kändes det riktigt bra och tankarna flöt iväg. Ett tecken på att man springer i ett flow utan att tänka på hur jobbigt det är eller hur ont det gör någonstans. Härligt när jag kommer på mig själv att vara i flowet.

Snipphonakram D.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0