Vara vem till lags?

Jag försöker göra allt rätt. Motionerar och håller mig i form, äter bra, försöker tänka positivt och på vad jag slösar god energi på och försöker sova bra, va måttlig med alkohol och återhämta mig med saker jag tycker om. Ändå blir det bara fel. Ändå har jag ont i kroppen och depressionen håller sig inte borta. Fick en vidrig ångetsattack under springerundan och trodde jag skulle trilla ner död av andnöd. Jag är så trött på att jämt behöva kämpa för att orka och trött på att alltid behöva tänka på att försöka må bra. Försöker jag för mycket?
Funderade helt allvarligt på att åka till Liseberg eller Bakken helt ensam och bara släppa loss och åka flygande mattan tills jag kräks. Känner just nu för att vara helt ensam hela helgen. Samtidigt vill jag inte vara ensam. Som just nu. Men tur ändå, ingen ser mig. Behöver inte försöka förklara nåt som ändå inte går. Undrar om det egentligen finns nån som förstår.
Min vinnarskalle är borta. Känner ingen mening med att springa mer ändå. Hittar inte ens meningen med det för min egen skull.

Idag för tre år sedan minns jag exakt vad jag gjorde. Det va en jättehärlig dag. Dessutom fick jag ett fint sms att syster yster fått en liten pojke.

Ner i avgrundenkram D.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0