I medvind eller motvind går livet ändå

Det här med att försöka skapa sig ett bra liv verkar mera vara som ett tidsslöseri. Man ska kanske bara ha det som det är, stiga upp på morgonen, gå nånstans och slösa bort sin tid, komma hem, äta, gå o lägga sig och  så om igen ett varv till. Dra i allt själv hela tiden och hoppas att mjölken räcker en dag till, tvätta kläder i källaren och tvinga ut hundarna i regnet. Skulle nåt bli bättre och vingarna börjar bära kommer väl nästa krasch. Man får ju inte ha det för bra. Nån gång tar det väl slut ändå. För nånstans när det tänds en liten gnutta ljus och man hoppas liiite, bara lite att den här gången går det vägen så kommer nåt som slår undan fötterna. Också är skrapsåren på knäna tillbaka. Så plåstrar man om dem ett tag tills de läker. Men ärren finns alltid kvar.

 

Jag har gått 5 km varje dag denna veckan. Det är skönt. Har även tappat ett kilo på vägen och jag hoppas det kommer ligga kvar där.Då kan jag ha förra vinterns kläder och slipper köpa nya till mig själv. Hade sett fram emot helgen och tyckte att jag hade studierna under kontroll också ringer de från jobbet. Jag har en tonåring som ska ha moped och fyller år och som inte har ett plagg att sätta på kroppen som växt enormt under sommaren. Så jag kan inte tacka nej till jobbet. Hade sett fram emot att ha Lilla Loppan en helg och hon ville så gärna gå på bio. Jag vet inte hur jag ska få allt att gå ihop. Som tur är finns mina föräldrar som kan passa henne på lördag när jag jobbar.

 

Försöker att intala mig själv att det är inget bad life just a bad day....men det vill bara inte gå in riktigt.

 

Gonatt D.