I medvind eller motvind går livet ändå

Sitter och kollarr bilder från Lidingöloppet från 2010. åhhh, jag vill göra det igen. Jag vill va i så bra form som då. Jag vet, det är bara en träningssak. Bara. Det är svårt att få till någon riktigt bra träning utan support. I alla fall för mej. jag behöver en coach som sparkar ut mej när det är motigt. Det enda som finns nu som får ut mig är när hundarna behöver kissa. Idag var jag i Tormestorp och gick en lång runda med dem. Blev lite nostalgi, kommer ihåg när jag tränade inför Lidingö och det kände shelt omöjligt att kunna springa så långt....Men helt plötsligt så bara går det. Och det är en sån kick, man vill ringa kvällspressen o se det på löpet nästa dag: Klarade 15 km!!! Nu är jag glad om jag pallar 3 i ett sträck. Funderar på flera lopp nu ivår och vill verkligen genomföra dem. Så jag hoppas på lite mer självdisciplin och att faktiskt inte ha en massa dåliga ursäkter för att inte springa. I går kom jag ut på en 3 km runda i stormbyar på 20 sekundmeter. Den lille hunden stannade ett tag och ville inte gå längre när det blåste som värst. Idag har jag gått 1,5 timme och är ganska trött och frusen. Dåligt med sömn och många tankar som snurrar. Ska kanske ta en stund på soffan istället för att bara sitta och stirra in i uppsatsen utan att veta vad jag ska skriva...Tror det är en bra ide...
Blåsiga kramar D.