jag saknar

mina barn. men också ord för att beskriva hur det är att vara här. det är superoptimoptiskpangfenomenaliskt underbart. stort. fantastiskt. man inser sin litenhet men också styrka och storhet. en enorm ödmjukhet inför livet, naturen och hela skapelsen infinner sig. detta måste liksom upplevas på plats och jag känner mig lite religiös. Vi har roligt och har skrattat mycket och jag har fantastiskt fina vänner att uppleva en av mitt livs bästa händelser med.


idag när vi kom tillbaka var varmvattnet borta. det va mixad bastu och karlarna har ju inte vett att skyla paketet så det va lite besvärande att sitta där inne. men till slut kände jag mig varm tillräckligt att ställa mig i duschen. men den kalla duschen är det ingen värme i världen som rår på. fiffan va kallt.


ikväll unnade vi oss go dricka till renlasagnen.


gonatt

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0