igårkväll nosade hunden upp en skadad duva. den fick dö av ett slag i huvet med en brädbit. fågeln var mager och huvet hängde inte riktigt med. men ni vet, fågelögon. den tittade på mig. men det var inte jag eller mina känslor som var viktiga i den stunden. duvan blev befriad från sina plågor lite tidigare än naturen tänkt. så sant, så sant d.
så sant, så sant d.