En resa som ingen annan
Okristligt tidigt ringde klockan. Sonen masade sej snällt upp och skjutsade oss till tåget. På Kastrup checkade vi in och visade passen. Mycket folk, långa köer och stövlar som fick larmet i säkerhetskontrollen att tjuta kändes inte som en sommardagsmorgon. Men det är ju sånt en får stå ut med för att få se delar av världen som inte är på cykelavstånd. Vi kom upp i luften och ner igen. Jag gillar inte att vara högre än tredje våningen så på 11000 meters höjd är min comfortzon passerad med ljusår. Vi landade i Bologna och vi hittade en liten pizzeria som fick servera oss lunch.
Kommentarer
Trackback
