Saltgruvor som medicin
Idag har varit en helt fantastisk dag! Jag är lite kär i Rumänien. Det mesta har jag bara sett från bilen men jag längtar efter att se det till fots. Här är otroligt vackert. Så här bor vi:
Det är rätt lyxigt i jämförelse med hur de flesta hus ser ut. Jag vaknade av tuppen som gol och hästhovsklapper. Häst och vagn används fortfarande flitigt här nere och djuren är trafikvana vill jag lova.
Efter frukosten åkte vi mot bergen och den moldaviska gränsen. Det finns inte en enda väg som är rak i hela detta landet. Och det är tur, annars hade alla vägar lutat typ 90 grader uppåt eller neråt.
Vår chaufför, Mr Ferry, är en van bilförare. Den sista veckan har han kört 150 mil. Jag låter det vara osagt om han är en skicklig förare. Men vi lever ju ännu.
Det här är enda vägen in i Moldavien från Rumänien , om jag förstod Mr Ferry's knackiga engelska rätt. Det är så otroligt mäktigt med de höga bergväggarna. Notera att vägen går under klipputsprånget. Det gäller att vera hur hög bilen är och att inte få möte precis där.
Det kommer mera när jag har nät nästa gång ☺
Kommentarer
Trackback
