tjofadderianra
Efter många timmar i bilen kom vi tillbaka till vårt boende. Det vankades julmiddag. Första rätten stod serverad när vi satte oss till bords klockan fem. Klockan tio hade vi ätit sista. De hade verkligen gjort sej till för att visa uppskattning över att vi närvarade. Underhållningsbandet hade övat in mama Mia på svenska. Och plötsligt stod det 30 inhemska folkdansare bland borden och dansade och tjoade som tokar. Det var roligt att se deras skicklighet. 
När dansen drog i gång tänkte jag smita upp och lägga mej men naturligtvis var det en i sällskapet som hann bjuda upp. Det jobbiga är inte att dansa egentligen. Det är att de vill prata. Kalle anka - språket fattar jag verkligen inte nåt av och det blir inte mycket bättre när det blir kalle anka- engelska. Jag smet ganska snabbt...
Kommentarer
Trackback
