Transylvanien

På fyra timmar hinner man inspektera flygplatsen grundligt från insidan. Checka in och visa pass och av med stövlarna igen. Lukten som spred sej kunde ju inte jag ta nåt ansvar för.
Ljusår utanför min comfortzon började jag nästan njuta av utsikten från fönsterplatsen som egentligen inte var min. Jag började fotografera och hade ljuv musik i lurarna. Plötsligt var det dags för landning. Moln moln och moln och KABANG - där va marken. Jag kan lova att om det inte va kaptenens första landning så va det inte hans bästa. Visa passet igen och hitta chauffören som berättar att vi ska åka 25 mil. Ok-2 timmar lite drygt tänker jag. 4 timmar senare , 43 spelade låtar av en 318 låtar lång spelista med en blandning av Pavarotti, Britney Spears, Elton John och Abba har varenda en disk i hela ryggen hamnat snett och två njurar har krypit upp i lungorna. Och då; då kommer varningsskylten om ojämn väg. Stegräknaren i telefonen höll på att bli överhettad och den berömde mig för mitt flit. Personer med anlag för åksjuka göre sig icke besvär. Jag ska aldrig klaga på det svenska vägunderhållet.
På vägen har jag gjort några iakttagelser kring det rumänska folket. De gillar att ha mörkt. Överallt inomhus iaf. Lätträknade var de fönster där en kunde se att det var bebott. Men utomhus!.
De har inte anlag för epilepsi och i jämförelse ligger familjen Griswolds ljusprydda villa vid juletid ordentligt i lä. Allt blinkar i olika färger överallt. Det ser ut som små bordeller så fort man åker genom en liten by.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0