Var i Göteborg några dagar och bara njöt. En vänlig själ lånade ut sitt hus medan de var på semester mot att deras katter fick mat och omsorg. Smart. Det tog en hel dag att köra 30 mil. Ni vet, lång lunch och annat mys måste få ta den tid det tar. Man vill ju inte råka ut för stresspåslag liksom, hehe. Inte mer än vad jag har precis innan jag ska åka iväg nånstans. Det är verkligen en jobbig tröskel för mej att komma över. Packa är dödsjobbigt för då måste jag tänka, planera och organisera. Då vill min hjärna säga upp sej med omedelbar verkan. Nu verkar det som att jag träffat en riktigt fin kille som är mästare på att styra upp och fixa och tänka så det gick över förväntan att mecka med hundgrejjer och väskor och allt som skulle med. Vet ni känslan av att ha kört 30 minuter och komma på "visst faaan, jag glömde...." ? Händer mej jämt. Men då svarade min hansomkanallt bara lugnt " men det fixade jag". Och jag undrar vad jag gjort för att förtjäna honom.
Sen kom vi in i storstaden och skulle hitta vägen. Jag agerade GPS och han chaufför. Det gick galant. Vi är ett bra team. Och lika förvånade blev vi båda över rådjursgeten med två kid som gick på en gräsmatta mellan spårvagnen och vägen och åt som om inget i världen kunde störa dem. Det händer konstiga saker i storstan.
En fin vän och hennes ungdomar var redan på plats när vi kom och vi fick härliga kvällar med grillad god mat, goda viner och olika spel i skenet av ett myggljus. Så som semesterkvällar ska va.
Igår hämtade vi hem lilla loppan från Kastrup efter några dagar hos kusinen i Norge. Vi passade på att besöka Den blå planet. Mycket fascinerande och konstiga djur det finns i världens hav. Loppan var väldigt nöjd med sin Norgevistelse men tyckte ändå det var skönt att komma hem. Det är ju ofta så: borta bra men hemma bäst.
Medvind:
Semester är bra grejer. Att ligga på en klippa i skärgården och glo upp i himmelen en hel eftermiddag är bra grejer.
Motvind:
Det är tomt att vakna upp ensam idag.
Vindstilla:
Jag ska va hemma och skräpa några dagar och ta tag i hemmet, mej själv och livet för en stund. Tråkigt men nödvändigt.
Och det börjar bli dags att börja kika efter en tomt till ett hus.
