Klippeliklipp

Att gå vidare betyder inte att glömma det som varit. Att gå vidare är att acceptera det som hänt men ändå fortsätta leva.

Så nu går jag vidare. 
Livet suger verkligen ibland, eller så har jag kanske för stora förväntningar. Förväntar man sej inget så blir man sällan besviken. Å andra sidan måste man ju få drömma, hoppas och längta annars skulle allt kännas än mer meningslöst. Men det är väl just det som definierar att leva, att det finns ett hopp, en dröm, en längtan och en önskan om att kunna förverkliga. Annars går dagarna bara ut på att existera. Och nåt mer vill man väl?
När man står på kanten till ett stort svart oändligt hål och viftar med armarna för att hålla balansen och inte trilla i, då är man inte så kaxig. Då när det känns som att allt är slut, solen kommer aldrig gå upp igen och allt som någonsin betytt nåt är borta...ja då kan det hända att det finns någon i närheten som envist klamrar sej fast och ser till att en liten liten öppning med en ljusstrimma letar sej fram och öppnar dörren till ett slutet rum. Det svarta hålet blir mindre och risken att falla i försvinner. Jag vet inte hur eller varför han varit så tålmodig med mej men han har definitivt väckt liv i mig igen. Han ger mej hopp, väcker drömmar och får mig att längta. Han får mig att vända på varje sten vrida på varje tanke och ger mej vilja att gå vidare. Inte glömma, bara acceptera och börja känna liv igen. Och nu låter det som att jag beskriver min terapeut. Men det finns faktiskt en man som gör allt detta utan att ta betalt! Och som har hittat nyckeln till mitt innersta där han sakta smälter inlandsisen som bitit sej fast på ett sätt som ingen terapeut i världen skulle kunna. Han är så okomplicerad, jag pratar, han lyssnar och förstår och agerar därefter utan att sätta sej själv till sidan. Han pratar, jag lyssnar och tror jag förstår och det verkar räcka. 
Nästa vecka ska vi ut i den skånska vildmarken och sätta hans amfibiesoldatskunskaper på prov. Har hört att en sådan kan göra upp eld i öknen om det är snöstorm med orkanvindar av bara tankekraft. Det verkar tryggt och bra så jag kan ägna mej åt andra viktiga saker. Som att dricka vin tex. 
Medvind:
2 dagar kvar till semester. 
Fina kollegor 
Tröja på rean som betalades med en bonuskupong
Potatisen i landet blommar
Motvind:
Galet stressad på jobbet
Magkatarr 
Slarvar med maten
Saknar min fina vän oändligt mycket och vet inte hur jag ska hantera det.
Vindstilla:
Idag ska föräldrarnas häck få en fin form. Tänk vad förvånade de skulle bli om jag formklipper hela till ett långt tågset!


 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0