Som en flodhäst
Hur går det till när bilen är varmare inuti än vad det är varmt ute? Egentligen. Det borde inte kunna bli varmare någonstans som är igenstängt än vad det är ute. Eller hur?
Gick hem tidigt igår efter ett riktigt bryt på jobbet. Skyddsombudet och chefen kom som skållade råttor när kollegan slog på stora trumman. Kollegan är fin. Hon vet precis. Så nu har jag fått delegera bort vissa uppgifter och ska till måndag fundera på vad jag behöver för att överleva till semestern. Jag ska börja hos min previatant igen. Samtal är bra för att förstå vad som händer. Jag behöver förstå vad jag är ansvarig för själv i mitt mående och vad som kommer utifrån. Jag är konstant stressad glömsk och tankspridd och kan inte komma ur det. Det går att hantera att Jobbet kan va tufft Och påfrestande om man har det tryggt och stabilt hemma i privatlivet och vice versa. Men båda sakerna orkar man oftast inte mecka med samtidigt. Förmodligen har det varit båda anledningarna under längre tid. Det har varit ganska stormigt ett tag och speciellt sista veckan. Att göra det som är bra är inte alltid det som känns rätt.
I förrgårskväll när jag kom in i sovrummet vid halv elva och skulle lägga mej märkte jag direkt att nåt kändes knas. Jag kollade mej omkring men allt såg ut som vanligt. Det va lite skumt så jag gick runt sängen och tände lampan. Skulle just dra för gardinerna för fönstret. Då ser jag i ögonvrån vad som är fel. Jättefel. Den sitter på gardinen. Och den är stor som en flodhäst. Jag vet inte hur jag kom runt sängen igen men jag backar mot dörren och bekräftar en gång till vad jag ser. Den sitter på gardinen och den är verkligen i storlek med en flodhäst. Stresspåslaget kommer på en microsekund. Pulsen går upp i sjuhundrafemtiotretton, svetten kryper fram och det brusar i huvet. Varenda muskel spänns. Tändstickor och tändvätska är allt jag kan tänka på. Hur skulle man annars lösa det? Hunden ligger i sängen. Det skulle ju va trist om han också brann upp. Stänga dörren och tejpa för? Då kan jag aldrig mer gå in där. Jag måste ju veta att den kommer ut. Jag går ut i köket och hämtar flugsmällan. Det enda vapen jag kommer på. Jag ser från köket att nåt rör sej inne på grannens upplysta toalett. Kan man..? Skulle han..? Jag tar risken att han tycker jag är den fånigaste grannen i hela världen. Men jag svävar ju i livsfara, det måste han ju förstå? Messar: Är du vaken? Svar direkt: ja Frågar: Är du rädd för spindlar? Svar: Jag kommer. Det tar 2.5 sekund så är han här och har räddat livet på mej och hunden. Jag ber tusen gånger om ursäkt att jag jagade hit honom men han är helt cool och säger: det är väl sånt här man har varandra till? Gonatt och sov gott. Han är en sån hjälte. I går efter min fredagsfys drack vi en öl tillsammans i solen. Han är bra och känns trygg att ha som granne. Och han är inte rädd för flodhäststora spindlar.
I går sprang jag 4 km. Det känndes lätt och bra fast det var väldigt varmt och motvind på rakan som är 1500 m och känns som en evighet. Och tiden va bra. Jag satsar på milen under timmen. I morgon blir det en lite längre runda. Ska hitta nån som är uppåt 7 km tänkte jag.